Mitt i Seine på den lilla ön Île de la Cité tronar Notre-Dame upp. Katedralens tydliga och välkända siluett har varit ett riktmärke för parisare i nästan tusen år och katoliker har vallfärdat hit nästan lika länge. Men ön har så mycket mer att ge än så. Välkommen till min ö.
När jag vaknar om morgonen i min lilla skrubb i Paris så gör jag det till klockorna i Notre-Dame. Nästan alltid får jag tanken att jag är priviligierad, att jag upplever något som människor har upplevt i nästan tusen år. Det är faktiskt en svindlande tanke. När jag sedan går ut i trappuppgången och ut mot porten stiger ett surrande ljud – det är de stora massorna som har tagit sig till vår lilla ö för att se den vackra katedralen, antingen för att det är en viktig symbol för deras religion, eller för att de har läst ringaren i Notre-Dame, eller helt enkelt för att det är en av världens kändaste byggnader.
Eller… så var det i vilket fall fram till den där dramatiska vårdagen 2019 då kyrkan helt plötsligt stod i brand. Människor runt om i världen satt som klistrade framför tv:n och såg hur 400 brandmän kämpade för att stoppa branden. De lyckades i sista stund, enligt många källor hade branden totalförstört byggnaden om man inte hade fått den under kontroll inom den närmaste halvtimmen. Vill du veta mer om branden, ur mitt perspektiv så kan du läsa mer i det här inlägget där jag berättar om branden och om fransmännens kärlek till historia som har resulterat i att Notre-Dame kommer att öppna sina portar under 2024, även om målet att hinna lagom till OS i Paris inte kommer att uppnås.
Île de la Cité – en undangömd skatt
Många är turisterna som besöker min ö, men de flesta har siktet inställt på katedralen och glömmer att svänga in på bakgatorna och strosa över till öns västra spets. Det finns några likheter mellan Gamla Stan i Stockholm; det var den första delen av Paris som bebyggdes – de första bosättarna slog ner sina pålar runt 300 år f.k, här ligger slottet och ön har en rik historia. Däremot så är Île de la Cité rena rama glesbygden med mindre än tusen invånare på 22,5 hektar, vilket kan jämföras med Gamla Stans 3 000 invånare på 36 hektar.
Det finns en anledning till att antalet invånare är så få, trots den relativt stora ytan: På ön ligger många offentliga byggnader. Polisen har sitt högkvarter här, liksom högsta domstolen. Dessutom ligger Paris första sjukhus här. Det grundades 651 och är världens äldsta sjukhus som fortfarande är i drift. Jag tycker att det är toppen att det ligger där, jag bor nämligen mittemot ambulansintaget så det känns smidigt. Antalet bostadshus är få och finns främst på öns västra och östra ändar.
Île de la Cités bästa sidor
Även om, eller kanske tack vare, bostadshusen är få finns det mycket att upptäcka. Faktum är att många av mina favoritplatser i Paris ligger på min ö. Varsågod, här får du några av dem:
Sainte-Chapelle
En av Paris vackraste platser. Kapellet byggdes för att husera Jesus reliker. Även om relikerna har flyttats så är byggnaden verkligen värd ett besök. Kapellet är en del av det tidigare kungliga palatset.
La Conciergerie
Även La Conciergerie är den del av det gamla palatset men det har även haft många andra funktioner. Bland annat var det Marie Antoinettes och Robespierres fängelse och det har även huserat parlamentet.
Notre-Dame
Mémorial des Martyrs de la Déportation
Minnesmärke över de 200 000 personer som deporterades till koncentrationsläger mellan 1941 och 1944. En mäktig installation som till viss del liknar en bunker. Det är gratis att besöka minnesmärket som ligger inne i parken på östra udden.
Blomstermarknaden Marché aux fleurs Reine Elizabeth II
Ett underbart ställe. Mellan Polisen och sjukhuset ligger ett litet torg vid namn Place Louis Lépine. Torget är bebyggt med långa men låga växthusliknande skjul som inrymmer Paris äldsta blomstermarknad som öppnade i början av 1800-talet. När jag var liten var det här en fågel- och blomstermarknad. Här luktade det oerhört illa men kvittrade vackert. Idag får man nöja sig med blommor och vackra vaser och andra tillbehör. Det är väl värt ett besök.
Paris äldsta klocka
Place Dauphine
Jag skulle kunna skriva spaltmeter om torget längst väster ut på ön. Kronprinsens torg, som Place Dauphine betyder, är uppkallat efter blivande kung Ludvig XIII och uppfördes 1607. Jag vet absolut ingenting om de flesta av Frankrikes kungar och fördjupar mig därför inte i namnet utan konstaterar bara att torget är en liten lugn skatt, mitt i Paris. Torget är inramat av bostadshus och här hittar man på kvällarna de boende över ett parti boule eller vid någon av de många restaurangerna. Gå hit, ät frukost eller ta med dig boulekloten och kör ett parti efter middagen. Här finns det plats för många och få turister har hittat hit.
Pont Neuf
Ironiskt nog heter Paris äldsta bro ”Nya bron”. Bron är byggd runt 1600. Det betyder att den har stått stadigt där under mängder av spännande tidsåldrar. Den stod pall den franska revolutionen och nazisternas ockupation, bara en sån sak. Svindlande, inte minst om man tänker på att tyskarna hade långtgående planer på att lägga Paris under vatten. Men det är en annan historia.
Square du Vert-Galant
Slutligen, Square du Vert-Galant. När du lämnar Place Dauphine och korsar Pont Neuf kommer du till en park på västra udden. Från början var den här delen av Île de la Cité två mindre öar som byggdes samman med den stora ön i slutet av 1800-talet. Det är en riktig liten skatt med fantastisk utsikt. Rekommenderas särskilt soliga dagar då utsikten är extra vacker.
Kan man inte äta på Île de la Cité?
Ja, det är lite märkligt att jag har skrivit så här långt utan att nämna mat men givetvis finns det restauranger här (däremot bara en livsmedelsbutik som inte ens tillhör en kedja – apropå glesbygd). Här får man dock passa sig för turistfällor. På restaurangerna vid Place Dauphine är priserna relativt höga men maten är bra och du slipper de högljudda turisterna.
I mina kvarter, borta vid Notre Dame, kan du testa Au Bougnat på Rue de la Colombe eller den väldigt gulliga (och Instagramvänliga) Au vieux Paris på Rue Chanoinesse. För den glassugna finns också kedjan Amorino på Rue d’Arcole.
Min favorit är brasseriet Les Deux Palais som ligger mittemot justitisepalatset. Där brukar vi avsluta våra parisbesök med något lätt att äta eller bara ett glas champagne. Deras frukostar är också helt okej.
Nyfiken på var jag bor?
Jag bor ett riktigt stenkast från Notre Dame, på Rue d’Arcole. Du kan läsa mer om min lilla skrubb på Mitt Paris Instagramkonto om du är nyfiken.
Hoppas att vi ses på ön!
PST! Dela gärna inlägget men om du vill låna delar eller hela texten, läs mer här först