Hur ofta får man inte höra att barn inte äter vad som helst utan bara kan äta pasta och köttbullar eller någon annan sorglig historia? Jag har till och med hört föräldrar förklara att det är skälet till att de bara åker på charterresor där man vet att det serveras svensk barnmeny. En stilla undran – hur kommer det sig att franska barn äter fransk mat och spanska mat äter spansk mat? Så får du barnen att gilla franskt.
Att vara uppvuxen i två kulturer innebär många saker som man inte inser förrän man har fått lite perspektiv på saker och ting. Maten är ett exempel. Hemma hos oss serverades det på 70-talet boeuf bourgignone, anka, lantpaté och råbiff. Ja, du läste rätt – här åts det råbiff. Samtidigt var det köttfärslimpa och pressgurka som slank ner utan knussel hemma hos mormor och morfar i Karlstad.
Middagen – inget man skojar bort
Min pappa, fransmannen i familjen, var väldigt noga med att middagen skulle vara en stund för familjen. Vi åt alltid tillsammans, vi hade servetter i servettringar, skor på fötterna och bordsskicket i fokus. Middagen skulle ta lång tid, ingen fick gå från bordet innan alla var klara och vi åt inte förrän alla hade mat på tallriken och pappa hade sagt varsågoda. Dessutom fanns det inte på kartan att lämna mat eller att säga att jag inte ville smaka något, det gick bort.
Ibland var det lite jobbigt för en femåring med mycket spring i benen men sett i backspegeln är jag mycket tacksam för min barndoms middagar. De fick mig att vidga mina vyer och utveckla min smakpalett och du som har följt min blogg ett tag kanske minns hur det var när jag planerade min första franska julmiddag 2020. Jag googlade ”fransk julmat” och voilá; träffen radade upp all min favoritmat – hummer, ostar, paté, ankbröst, rådjur, champagne, tryfflar… Listan kan göras lång. Jag insåg att min barndom faktiskt satte mina smaker. Här kan du läsa det inlägget.
Många av de franska vanorna har hängt med. Här kan du läsa vad du skulle bli bjuden på om du åt middag hemma hos oss. Vad vi skulle lyssna på? Det här, så klart.
Fransk mat på svenska
Jag ska inte låtsas att allt slank ner utan gråt och tandagnisslan men min pappa valde en något okontroversiell väg – råbiffen serverades med snabbmakaroner och ketchup och gåslevern gick under namnet leverpastej. 
Idag är både råbiff och gåslever maträtter som inte känns helt okontroversiella för mig. Jag äter endast gåslever i Frankrike och bara där menyn redovisar för uppfödningen. Gåsen ska ha gått fritt och slaktats på ett modernt sätt, men på 70-talet, när vi hade mindre koll på tingens ordning, räckte det för mig att få höra att det var leverpastej för att patén skulle gå ner. Cornichons gick under namnet babysaltgurkor, löksoppa något annat som jag inte minns, anka kallades kyckling och franska ostar för mjukost.
Jag ska inte slå mig för bröstet men vi har använt ungefär samma taktik med våra barn och det med lyckat resultat. Har du några fler knep? Dela med dig i en kommentar.
Förresten, gillar du råbiff? Då har jag tips om bästa gruppen på Facebook; Bästa råbiffen.
Smaklig måltid!
PST! Dela gärna inlägget men om du vill låna delar eller hela texten, läs mer här först