När du tänker park i Paris ska du inte tänka Humlegården, Slottskogen eller Svandammsparken. Nej, de flesta, men inte alla, parisiska parkerna påminner till viss del om stenöknar med små gröna fläckar men det är faktiskt en av tjusningarna. Välkomna till min bästa park; Jardin du Palais Royal.

En park med historia

Jardin du Palais Royal är innegården till ett före detta kungligt slott som började planeras för exakt 400 år sedan, 1624. Sedan dess har det varit full action här hela tiden. Det var hit man gick för att få höra det senaste under de n franska revolutionen, här har regeringen suttit och det är hit man har tagit sig för att gå på teater ända sedan Molières tid (det vill säga 1660-talet). Eller ja, faktiskt ännu tidigare. Redan på 1640-talet beslutades att en teater skulle uppföras i krokarna. Resultatet var Comédie Française som ligger kvar i det sydvästra hörnet (dessutom ligger det ytterligare en teater i kvarterets nordvästra hörn. Den är dock yngre och grundades först 1783).

Det var också här som upptakten till störtandet av Bastiljen den 14 juli 1789 startade: Den 12 juli studsade den vige juristen Camille Desmouins upp på ett bord på Café de Foy som låg i arkaderna och ropade ut att premiärministern hade tvingats avgå.

Nåväl, vad har det med nutiden att göra? Jo, det som jag kanske gillar bäst med platsen är att den, med undantag från en liten del av den södra delen, ser EXAKT likadan ut som då.

En ganska så hemlig park

Egentligen är det svårt att förstå att parken är så populär. Om du inte vet att den ligger där så hittar du den inte. Inringad av fyravåningarslängor (men i form av ett slott så det är rejäla våningar) syns inte själva parken innan man har tagit sig in genom någon av de relativt diskreta portarna. Väl inne påminner parken ganska mycket om de klassiska parkerna som Tuillerierna och Jardin du Luxembourg, även om Luxembourgträdgården är grönare, men den har ganska så mycket som de andra saknar och det är det jag gillar.

Därför väljer jag Jardin du Palais Royal

Vi måste börja med en väldigt märklig sak – det är alldeles tyst i parken. Det är stört omöjligt att förstå att det inte ens är hundra meter till det bråkiga och stökiga troget Place André Malraux där turistbussar trängs med vanliga stadsbussar och bilköerna aldrig lättar. Det är en bra start men det finns givetvis mer.

Fönstershoppingen

I arkaderna som löper längst tre av sidorna finner du stans kanske roligaste affärer. Här kan du köpa antika mynt, exklusivt te, konst, gamla böcker, exklusiva kläder, vintageväskor… ja, allt som du inte förväntar dig. Många av butikerna har märkliga öppettider, några av dem har aldrig varit öppna när jag har gått förbi och då har jag ändå varit där oräkneliga gånger.

Den absolut roligaste butiken ligger i det sydvästra hörnet och nås endast från utsidan av husen, från Rue de Richelieu; teatern Comédie Française butik. Förutom, sjukt dyra, kläder och prylar med teaterkoppling sålde man i våras (2024) ut gamla scenkläder. Vem vet, det kanske händer igen så följ dem på Instagram.

En park med mat

Restaurangerna

Det finns ett gäng restauranger längs med trädgården och det känns som det blir fler varje gång jag besöker parken men jag har spetsat in mig på några fåtal, de i norra delen av den.

Jag har aldrig ätit på några av dem men någon gång ska jag absolut göra det. Jag har bokat Le Grand Véfour många gånger men alltid avbokat. Restaurangen öppnade 1784 och är den första ”finkrogen i stan”. Jag är lockad av dem alla, inte minst för att många av dem är riktigt gamla och mytomspunna, men det är alltid något annat som har lockat mer. 

Palais Royal Restaurant är restaurangen för den som vill ha stjärnmat (två stycken), Véfour för den som vill stötta en restaurang som har tappat sina – mossig stjärnmat har gått ”out of style” och restaurangen ville förändra sig, gjorde det men det kostade stjärnorna (två stycken).

Förresten, du kanske känner igen Véfour, åtminstone om du brukar titta på Emily in Paris. Det är restaurangen som Emily tror att hon har bokat bord på för ett viktigt kundmöte i säsong 1. Det är bara det att hon har bokat 8 november och inte 11 augusti. Amerikaner och deras datumformat…

Jag kommer en dag göra slag i saken och fixa mig ett bord på någon av restaurangerna och det tycker jag att även du ska göra men gör det på sommaren, då har de uteserveringar i de vackra arkaderna. Det ser fantastiskt ut.

Och du förresten, om du är nyfiken på fler ställen som Emily har besökt, kolla det här gamla inlägget på bloggen.

Fiken

Jag missar aldrig Café Kitsuné, en del av det fransk-japanska livsstilsmärket Maison Kitsuné som designar kläder, är ett skivbolag, ett galleri och ja… en kaffekedja. Jag köper mig en kopp, tar mig en grön Fermobfåtölj, drar fram den till fontänen, sätter upp fötterna och börjar studera besökarna. Jag vet inte om det egentligen är något särskilt med fiket men jag lockas av något så simpelt som deras formgivning. Dessutom rostar de sitt eget kaffe, bara en sådan sak och det på plats i Paris.

Vi måste prata om Fermobstolarna också. Jag älskar dem innerligt och har hittat en sajt där man kan köpa renoverade original och specialdesignade versioner. Om någon är sugen på att ge mig en present så tar jag gungstolen eller den som ser ut som den snarare hör hemma på center court på Roland-Garros.

En park med väldigt många sorters människor

När jag sitter där i min stol och fötterna på fontänen börjar jag kolla in alla andra besökare. Här finns det mängder av barnflickor, inget man ser så ofta i Stockholm. Det var för övrigt här som Emily (in Paris) träffade Mindy för första gången. Hon var ju också barnflicka, även om hon inte var en särskilt aktiv sådan.

Förutom barnflickor med tillhörande ungar så är antalet förälskade par chockerande många, även för att vara Paris. Här hittar du även studenter, några, men inte så många, turister, coola kvinnor med hundar, poeter, bokmalar, snygga modeller, affärsfolk som har smitit iväg en stund och schackspelare. Blandningen är kul.

En park fylld med kultur

Du kommer att känna igen de gröna Fermobstolarna och fåtöljerna som finns som både ensitsare och tvåsitsare men här har man ytterligare en modell, samtalsstolen. I den kan man sitta mittemot varandra och ”samtala”. Många av stolarna har litteraturcitat ”stämplade”i ryggen och även ett gäng av de klassiska, och oerhört obekväma parkbänkarna har olika citat inristade i ryggstödet. Jag hittade en kul artikel på nätet om citaten. Den är på engelska, du hittar den här.

En sak som jag inte har nämnt är den södra delen av parken: La Galerie d’Orléans. Den får du upptäcka själv men en ledtråd: den är tillräckligt cool för att få tjäna som kuliss för otalet visningar under modeveckor och modefotograferingar och jag kan nästa lova dig att du har sett den i några filmer från Paris.

Grannskapet är också ett bra skäl

Ett av skälen till att jag alltid hamnar här är grannskapet. Du hittar många sevärdheter i närheten; Louvren, Pinault Collection, Tuillerierna och Centre Pompidou men även lyxshopping vid Place Vendôme och rue Saint-Honoré. Dessutom finns det gott av riktigt bra restauranger här. Några av mina favoriter ligger ett stenkast härifrån eller vad sägs om:

• Willi’s Winebar
• Le Grand Colbert (sjukt god råbiff)
• Chez Georges
• Les Fines Gueules

Alla favvisar och bara några steg härifrån. Jag har skrivit om de flesta av dem här i bloggen. Kolla här.

Förutom allt det här så är det en god idé att en regnig dag ta sig till Grand Colbert för en långlunch och sedan smita ut, ta till höger och fly in i arkaden Galeries Vivienne som ligger typ tio meter från restaurangen. Här hittar du spännande butiker, många med mer än hundra år på nacken, och om du följer gångarna kommer du hitta nya arkader som vindlar vidare. Det är ett perfekt nöje, regniga dagar. Det finns till och med guidade visningar. En sådan står på min to do-lista för nästa besök i Paris.

Många tycker att första och andra arrondissementet är för bråkigt och rörigt på dagen och för tyst på kvällen. Jag håller inte med. Jag dras hit och skulle gärna bo i kvarteren.

Har jag översålt parken kanske? Det är för dig att ta reda på.

Trevlig resa!

PST! Dela gärna inlägget men om du vill låna delar eller hela texten, läs mer här först.