Upptäck Paris på 48 timmar

Vad gör en om en måste hinna med Paris på 48 timmar? Mitt Paris ger dig de bästa tipsen och tricksen för att hinna med så mycket som möjligt på bara två dagar.

Är det verkligen värt att åka till en storstad som Paris om man bara har två dagar på sig? Svaret är givet – det är alltid värt att åka dit. Vårt rekord i Paris, korta pit stops borträknade, är åtta timmar. Det var också värt det. Så här gör man för att maxa tiden.

Rivstart – för en bra start i Paris

Vi landar klockan 10.00 och tar oss in till stan med pendeln. I artikeln Paris på 24 timmar beskriver jag närmare hur det går till. Vi går av vid Gare du Nord, eftersom vi den här gången bor i Montmartre, kanske på det relativt nyöppnade Hôtel Rochechouart. Det slog upp portarna mitt under pandemin och kan behöva lite hjälp på traven. Varför Montmartre? Jo, vi vill ha cykelavstånd till allt på högra stranden; loppmarknaden, nöjeskvarteren i Marais, de nya, roliga restaurangerna kring Canal Saint-Martin. Alla andra platser cyklar vi också till och om vi blir trötta är det lätt att ta métron eller en taxi för om vi ska vara ärliga; 48 timmar i Paris är ungefär två år för lite…

Dags för lunch

Vi kastar in våra väskor på hotellrummet och tar sedan en promenad till Paris hjärta; Ile de la Cité. Det är en bit att gå och när vi slår oss ner på min favoritrestaurang på ön – Brasserie Les Deux Palais – är det dags för en svensk sen lunch och för en fransman tidig lunch. Jag har skrivit om min egen lilla ö här.

Tidigare gick jag alltid till en liten kvarterskrog, ett stenkast från min lägenhet. Under alla min alla mina år i Paris har jag alltid återkommit till den lilla oslipade diamanten. Mitt i turistkvarteren låg den, vår kvarterskrog som gav blanka f-n i allt vad service hette. Den var karg, den var sträv men den var fransk. Efter coronan togs den över av ett ungt par med höga ambitioner och stora planer men turisterna återkom aldrig – de vill ju ha service – och vart grannarna tog vägen vet jag inte. Efter många om och men hittade vi det här brasseriet. Vid första anblick är det lätt att avskriva stället som en turistfälla men väl inne blir man överbevisad. Som granne till polisen och rättsväsendet fylls lokalerna med poliser, advokater, domare och andra tjänstemän vid frukost, lunch och efter kontorstid.

På eftermiddagspromenad i östra Paris

Eftermiddagen tillbringar vi till fots. Vi måste komma i stämning och strosar upp till Sacré-Coeur. Utanför kyrkan samlas alla busslaster med turister men vi hoppar över utsikten och ficktjuvarna och går rakt in i kyrkan. Här inne är det tyst och lugnt och om vi går tillräckligt långt in och ger de amerikanska turisterna blida blickar så kommer vi upptäcka att församlingsmedlemmarna är där inne och ber sina böner. Vi sätter oss ned på de flätade stolarna, drar ner lite fransk luft i lungorna och gör oss redo för vårt korta äventyr.

När vi kommer ut igen så håller vi höger. Strax kommer vi fram till en liten plats med fantastisk utsikt men få turister, de flesta stannar nämligen nedanför basilikan och orkar inte gå några steg från övriga turister. Här kan vi ta några bilder av oss med Eiffeltornet och triumfbågens tak bakom oss men vi får inte glömma att ta in utsikten och förundras över hur stort, och hur platt, Paris är. Vi står på typ den enda kullen i hela staden.

När vi går vidare kommer vi till ett stort torg där borden står tätt, förskräcks inte, om vi går lite längre blir turiststråken färre och de hippa fransmännen fler. Här finns det gott om gamla skyltar, vackra väggmålningar och underbara butiker så vi passar på att botanisera bland blommor, kläder och inredningsdetaljer, samtidigt som vi dokumenterar det ”riktiga” Paris (om det nu inte bara är en kuliss).

Vi går förbi Le Bon Georges, min favoritbistro, och bokar bord till klockan 21. Det finns inte en möjlighet att vi låter bli att äta middag där. Jag har skrivit om min favvogastrobistro tidigare, läs här och gå dit så fort som möjligt. Vi fortsätter ner mot Seine. Även om Paris är platt så sluttar staden ner mot floden så det är svårt att gå fel. Om fötterna börjar kännas så är det nu dags att hyra cyklar. Det är enkelt, ladda bara ner appen och följ instruktionen. Är du riktigt trött och inte vill trampa så behöver du inte misströsta, det finns elcyklar.

Längst med Seine

Om vi orkar så promenerar vi vidare. När vi kommer ner till floden så går vi ner på flodbanken och följer den väster ut, mot Eiffeltornet. Vi har inte bråttom, vi kollar in alla husbåtar där det fortfarande bor helt vanliga människor, beundrar alla sportande Parisbor som köar till utegymmen eller springer längst stranden. Den nya trenden är att anlita en PT som inte är kopplat till ett specifikt gym och träffa denne nere vid floden ohemult tidigt på morgonen. Vi får inte heller missa att dra in den väldigt speciella doften av Seine, den luktar Frankrike, och beundra de små pråmarna som otröttligt fraktar allt från kol till vin. Kanske, kanske vinkar vi även till turisterna på de klassiska båtarna Bateaux Mouches.

När vi närmar oss Grand Palais saktar vi ner tempot och börjar spana över till andra sidan. Här finns det gott om barer och det är nog dags för att vila fötterna. Vi har gått långt, mycket långt och om vi har cyklat så har vi ju faktiskt överlevt och är värda en dryck. Antalet barer på flodbankarna har vuxit stadigt de senaste åren, det har bidragit till liv och rörelse, även kvällstid. Vi går över Pont Alexandre III och slår oss ner på en uteservering. Om vi orkar vänder vi in mot stan och besöker Musée d’Orsay och fascineras av impressionisterna på vägen tillbaka. För att lyckas göra det förbokar vi våra biljetter, 48 timmar i stan tillåter inga kötider.

Klockan börjar bli mycket, vi går hem till vårt hotell. Eller går och går, vi kanske faktiskt tar tunnelbanan, det är billigt. Eller så cyklar vi igen. Det här med att cykla ska inte förringas, det är ett fantastiskt färdsätt i kärlekens stad.

En riktigt parisisk middag

Kvällen tillbringar vi på Le Bon Georges. Jag älskar den. Läs mer om den fantastiska bistron här. Det är inte som att man måste klä upp sig för att gå på restaurang men eftersom vi är svenskar och håller en något mer ”avslappnad” stil under dagtid så taggar vi upp oss lite trots allt.

Efter middagen går vi vidare till rue Frochot eller rue Jean Baptiste-Pigalle. Här finns det gott om barer. Visst, de heter saker som Dirty Dick och Berliner men hey, vi är ändå i Paris…

Nu är det inte långt hem när vi flanerar hem i gryningen och eftersom Rochechouart verkar vara ett galet bra hotell så vaknar vi utvilade, trots att vi har sovit alldeles för få timmar (här vill jag lyfta ett i-landsproblem; eftersom jag har mitt boende tryggat får jag aldrig någon möjlighet att testa några hotell i Paris. Det är väldigt trist, jag drömmer både om att bo på Rochechouart och på Lutetia – om du någonsin vill göra mig väldigt, väldigt glad kan du bjuda med mig på en natt eller två på Lutetia. Japp, det var bara det jag ville ja sagt.

Dag två – fortsatt högt tempo

Vi vill vara först på Fondation Louis Vuitton, ett av mina absoluta favoritmuseum i Paris. Läs mer om det här. Vi spenderar faktiskt hela förmiddagen här för det är det värt. Vi passar också på att kolla om det möjligtvis är någon konsert när vi är där. Första gången jag besökte FLV så ”råkade” Lang Lang vara där för en liten gratiskonsert. Det var… FANTASTISKT. På FLV njuter vi av både lokal och konst. Jag tröttnar aldrig på det underbara konstmuseet.

Dags för lunch. Säga vad man vill om FLV men dess placering i Bois de Bologne är inte topp. Från att ha varit ”the place to be” när den anlades så är parken ganska så shady. Jag promenerade till FLV en gång; ocharmigt, smutsigt och sunkigt är min reservationslösa bedömning. Istället tar vi museets shuttle in till Avenue Champs d’Elysees. Ni som har följt bloggen länge vet att jag inte ger ett nickel för den gamla paradgatan, det är en turistfälla, men det är bara hit som bussen går och dessutom finns det bra mat i kvarteren, bland annat michelinkrogen l’Atélier de Joël Robuchon. Vi går dit på lunchen eftersom denna, som så många andra, michelinkrogen serverar samma mat som på kvällen men till ett mycket förmånligt pris.

Karaktär är något som är bra att ha. Man måste bara bestämma sig för när man ska använda den. Eftersom vi förmodligen har druckit lite champagne och lite vin till lunch så bestämmer jag mig för att inte använda den nu utan lagom till kaffet förbokar vi ett besök i triumfbågen. När vi har gått upp för spiraltrappan öppnas ett stort rum upp framför oss, bågens museum. Det är litet, det är sparsamt men jag älskar det. Innerligt. Här får vi veta allt om hur triumfbågen restes och dessutom mängder av annan matnyttig information.

 

Efter triumfbågen är det dags att lyxshoppa men vi går inte in på Chanel och köper en kavaj för 6 500 €. Nej, vi beger oss till vintagebutikerna. Här kan du finna allt från gamla märkesväskor till just Chanelkavajer och Christian Louboutinskor. De finns överallt. Här är en bra lista över de bästa. Om du tycker att det här med vintage och det här med shopping är kul så tycker jag att vi även ska gå till Merci Paris i tionde. Här blandas gammalt med nytt, kläder med inredning och småprylar. Dessutom har de en trevlig restaurang och en underbar liten innergård. Jag har skrivit ett inlägg om bland annat vintageshopping. Du hittar det här.

Om du inte är så sugen på att bara vintageshoppa kläder så föreslår jag att vi beger oss till loppmarknaden. Den är ett paradis. Det finns oerhört mycket att titta på; allt från gamla slottsinredningar till kyparblock från 50-talet. Jag har skrivit om loppisen för länge sedan. Läs mer här.

Om du inte vill shoppa överhuvudtaget så tycker jag att vi beger oss till området runt världsarvet Canal Saint-Martin. Här växer det nya Paris upp. I gamla arbetarkvarter öppnar gallerier, restauranger och barer upp. Ett av mina bästa lunchställen, Le Hang’Art, ligger på Quai de la Seine och är oerhört blygsamt, men trevligt.

Ett alternativ som passar den som törstar efter kunskap kan ta en guidad tur genom kvinnornas Paris. Det finns tre olika varianter, alla mellan 2,5 och tre timmar långa; ”grundkursen” som berättar om inflytelserika kvinnor genom historien, turen om kvinnliga författare samt turen om kvinnor på scenen. Jag har inte gått någon tur än men satsar på grundkursen nästa gång jag kommer till Paris.

Men nu är det väl ändå dags att vila fötterna? Vi MÅSTE gå till mitt favorithäng; Jardin du Palais Royal och Café Kitsuné. Det spelar ingen roll hur kort besöket är i huvudstaden, jag besöker Kitsuné eftersom jag älskar det. Också…

Efter vila på hotellet styr vi kosan mot restauranggatan rue Paul Bert i 11:e. Här ligger en av mina favoritrestauranger, åtminstone när det kommer till skaldjur. Jag firade min 40-årsdag på l’Ecailler du Bistrot och har återkommit många gånger därefter. Det är trångt mellan borden och gästerna består både av stammisar som bor i närområdet och av parisare som har tagit sig dit för maten. Menyn är helt baserad på fisk och skaldjur och inredningen är minst sagt maritim. Om du inte är så förtjust i skaldjur smiter vi in på någon av de andra restaurangerna på gatan. De är många och oavsett smak behöver man inte gå hungrig härifrån.

Du som vill ha skaldjur men vill till en mer anrik adress; kika in hos Bofinger, precis i närheten. Mer turistiskt men vilka skaldjursplatårer.

Eftersom vi ändå är i krokarna tar vi oss tillbaka till Sacré-Coeur för att blicka ut över ett vackert upplyst Paris. Långt där borta tornar Eiffeltornet upp, glittrande och badande i ljus, taket på Triumfbågen skjuter upp som en svamp ur gyttret. När vi har tröttnat på Montmartre, tar vi oss ner från kullen, bort mot nionde. Visst, vi kunde lika gärna gå hem, det är ju nära men vi har ju bara 48 timmar på oss. Istället för att krypa till sängs hyfsat tidigt, typ midnatt, går vi till den hyfsat okända baren Professore på rue Choron och dricker bra cocktails. Baren är full men eftersom vi har lite koll tar vi oss igenom baren, längst in finns det nämligen ytterligare ett rum. Här hänger vi länge innan vi rullar hem i gryningen. På vägen stannar vi till vid bakdörren till ett bageri och köper oss en nybakt baguette, så varm att den knappt går att hålla i. Vi bryter den i två och tar ur inkråmet. Det rullar vi ihop som en boll och äter det först och sparar skorpan till sist.

Vi är medvetna om att man bara är ung en gång men vi trotsar tyngdlagen, ställer timern på två timmar och går upp och tar en sista promenad längst Seine. Snart är det dags att ta sig hem igen. Visst, vi kanske inte är pigga när vi sjunker ner i sätet men ingen kan påstå att vi inte har utnyttjat dagarna i Paris på ett effektivt sätt.

Trevlig resa! 🇫🇷

PST! Dela gärna inlägget men om du vill låna delar eller hela texten, läs mer här först.