Paris, en mytomspunnen stad som så gott som alla har besökt eller drömmer om att besöka. En stad dit förälskade par åker och där vissa förlovar sig och andra gifter sig. En stad som frambringar ett ”åhhh” när någon säger att den ska åka dit på semestern. Vad är det som får hjärtat att slå lite fortare hos så många när staden kommer på tapeten, varför gillar vi Paris egentligen?
Jag frågade en vän varför hon och hennes man valde att gifta sig i Paris. Svaret kom snabbare än blixten slår ned: ”Vi valde den mest romantiska platsen i vårt tycke”.
Precis. Det är den mest romantiska platsen i mångas tycke eftersom det är en bild som vi har matats med sedan bröstmjölken, eftersom våra föräldrar har matats med den, och deras och faktiskt även deras. Vi vet att vi gillar Paris men vi vet faktiskt inte varför. Däremot har vi väldigt lätt att förklara vad vi inte gillar med staden.
Så, varför gillar vi Paris egentligen? Ja, jag har ofta svårt att förklara varför jag tycker så mycket om Paris. Många gånger svarar jag; ”Det är kul att titta på människorna på uteserveringarna, på trottoarerna och restaurangerna. Det är en storstad där allt går att finna. Maten är god, fransmännen extravaganta och speciella”.
Men det som egentligen berör mig i Paris är något annat. Det är den där känslan som helt plötsligt kan infinna sig, som överrumplar mig och som får hjärtat att pirra. Jag tror att det är den som heter ambiance.
När min pappa gick bort 2017 blev jag erbjuden att ärva en lägenhet på Ile de la Cité. Jag sa direkt nej, jag ville inte ha den. Den är liten och mörk och inte mycket att hänga i granen. Min syster frågade om jag verkligen var vid mina fulla sinnen och jag fortsatte att tvärvägra. Den skulle säljas.
När våren kom var det dags för urnsättning i en liten by utanför Paris. Vi kom till Paris dagen före ceremonin och tog RER:en in till stan. När jag stod i rulltrappan på St Michel/La Cité och kom upp i dagsljuset slog doften emot mig som en snyting och jag visste direkt, om jag sålde lägenheten så skulle jag gå under. Doften av Paris är inte rakt igenom god, men den är Paris och jag klarar mig inte utan den. Den är en stor del av stadens ambiance.
Ambiancen infinner sig när du minst av allt anar den, inte när du söker den på den vackraste restaurangen eller i Jardin du Luxembourg eller i Eiffeltornet. Ambiancen kan inte lockas fram på kommando, men det finns tillfällen då du har större möjlighet att råka på den än andra. Jag kan givetvis inte veta när den kommer att infinna sig hos dig men jag vill bjuda på sex av mina bästa tillfällen:
1. Gryningspromenaden
Under coronapandemins första sommar bilade min man och jag ner till Paris. Den första morgonen gick vi på en promenad genom ett tomt Paris, strövade längst avenyerna, korsade Place de la Bastille utan att gå över övergångsstället och fortsatte till marknaden vid Bréguet-Sabin som knappt hade öppnat. En promenad som bjöd på ambiance at its best. Den följdes förvisso av en riktigt dålig frukost men hallå, då stänger man bara av minnet strax innan.
2. Matfestivalen på Quai Montebello
Tänk dig att du befinner dig på en av Seines kajer där en matfestival pågår och du kan gå fram till valfritt tält, bli placerad vid ett bord med utsikt över Notre-Dame och erbjudas en trerätters lunch till ett lägre pris än en förrätt i Stockholm och dessutom få ett vinpaket för typ inga pengar alls. Dessutom förväntas du inte resa på dig på många timmar, du befinner dig trots allt i Frankrike. Det har jag gjort och DET var ambiance i kvadrat.
3. Shakespeare & Company
Det är fullständigt obegripligt men ambiancen infann sig i en bokhandel. Okej, nu är inte Shakespeare & Company vilken bokhandel som helst. Här fläktar historiens vingar, vi är minst sagt inte de första besökarna men det är en annan historia som du kan läsa om här. Men alldeles ensam på tredje våningen satte jag mig på en stol, tittade på bokryggarna och tänkte på alla lovande författare som under årens lopp har fått låna en arbetsplats i affären och suttit och författat sina epos. Det kändes som om tiden hade stannat för 90 år sedan.
4. Den anonyma ostronbaren
Förutom min egen gata, rue d’Arcole, finns det nog ingen gata jag har gått så många gånger som rue Jean du Bellay. Döm av min förvåning när jag helt plötsligt upptäckte en ostronbar; Huîterie Poget & De Witte på höger sida. Nej, den är inte flashig, nej den är inte exklusiv, nej, den är inte inredd efter konstens alla regler men den är underbar. Personalen är trevlig, ostronen gudomliga och vinet likaså. En granne kommer in och säger hej och barnen i huset mittemot busar med personalen. Där och då finns det ingen härligare. Ostronbaren är perfekt när du behöver mellis. Jag har skrivit om den och andra bra matställen här.
5. Fontänen i Jardin du Palais Royal
Du som följer bloggen vet att Jardin du Palais Royal ligger mig varmt om hjärtat. Jag vet, det är märkligt. Parken är inte mycket för världen men bara ett stenkast från rue Rivoli och Louvren är det tyst och tystnad är någonting ovanligt i den här staden. Här sätter jag mig så gott som varje gång jag besöker Paris, i en Fremobfåtölj med en mugg te från Kitsuné och fötterna på fontänens kant och insuper Paris. Här finns de förälskade tonåringarna, au pairerna med sina barn, de vackra parisiskorna som rastar sina hundar och affärsmännen och -kvinnorna som avhandlar ett möte. Där och då slår ambiancen till. Varje gång, oavsett väder och humör. Jag har skrivit flera gånger om min favoritpark, bland annat här.
6. Restaurangen på det lilla torget
Vi hade varit och vilat fötterna i favoritparken och var på väg till ett museum. Vi var lite hungriga och gick och dividerade kring möjlig restaurang när vi helt plötsligt befann oss på ett torg jag inte visste fanns. Det var alldeles folktomt men utanför en kyrka var en servering, helt utan sammanhang. uppdukad. Vi såg det som ett tecken, trots att klockan var lite för lite för att äta lunch, och satte oss ner på den tomma serveringen. Inte långt därefter fylldes den på. Vi var de enda som inte var stammisar men vi fick lika mycket kärlek som övriga gäster. Aldrig har pouillylinser smakat bättre och inte heller rosé. Om vi hade kunnat stoppa tiden hade vi gjort det då. Det visade sig att själva restaurangen, Chez Georges, låg runt hörnet, där den har legat ända sedan 1964. Den planerar vi att besöka nästa gång vi är i Paris. Och gången därefter.
Så, varför gillar vi Paris egentligen? Jag vet inte var och hur ambiancen kommer att träffa dig rakt i hjärtat, hjärnan och kroppen men att den kommer att göra det när du är i Paris, det kan jag nästan lova dig eftersom det är den som gör att Paris är oemotståndlig, det är den som gör så att du gillar Paris.
Trevlig resa!
PST! Dela gärna inlägget men om du vill låna delar eller hela texten, läs mer här först.