14 juli – inget att skämta om

Frankrikes nationaldag är inget man skojar bort. Nej, fransmännen tar allvarligt på nationaldagen som instiftades till minne av störtandet av Bastillen den 14 juli 1789 OCH enandet av det franska folket den 14 juli 1790 – de ska alltid vara värst. Mitt Paris berättar mer.

Inte bara en nationaldag utan TVÅ

Fransmännen tar så pass allvarligt på sin nationaldag att de faktiskt har hela TVÅ helgdagar och är därmed lediga både den 13 och 14. Firandet börjar i många städer redan på kvällen den 13:e, så även i Paris. Faktum är att många av de kanske roligaste delarna av firandet faktiskt äger rum redan då. Så som dansen. Dels arrangeras fester ute på gatan, bland annat brukar det vara dans på Place de la Bastille, dels öppnar de lokala brandstationerna upp sina dörrar och bjuder till fest. Det är en viktig tradition. Jag återkommer till den längre ned.

Den som befinner sig i Paris kan normalt sett börja själva nationaldagen med att titta på den gigantiska militärparad som går längst med Champs d’Elysées. Förutom tusentals parisare som brukar flankera den längst hela vägen brukar även utländska ledare och Nato-militärer följa den på plats. Under dagen kan man passa på att besöka något av alla museer som dagen till ära har fri entré. I år har planerna förändrats eftersom förberedelserna inför OS pågår för fullt. Militärparaden kommer därför att gå på Avenue Foch istället. Det är stort, jag skulle tro att det är första gången någonsin som paraden flyttats.

Det börjar dra ihop sig runt 9.45 och klockan 10.17 installerar president Macron sig för att följa paraden. Han lämnar klockan 12.00. I år väljer man att uppmärksamma att det är 80 år sedan landstigningen och befrielsen av Frankrike.

Fyrverkeri? Bien sûr

På kvällen bjuder staden oftast på konsert. De senaste åren har den ägt rum på Champ de Mars, det gigantiska fält som ligger nedanför Eiffeltornet – perfekt för den som vill avnjuta det ENORMA fyrverkeri som skjuts av från Eiffeltornet och Trocadéro som ligger mittemot, på andra sidan Seine. Fransmännen må ha vidtagit många åtgärder för att komma tillrätta med klimatproblemen men deras 14 juli-fyrverkeri är orubbat.

Så här maffigt är Paris största fyrverkeri

Fira in 14 juli med brandkåren

Hur var det då med brandstationerna? Jo, sedan 1937 har Paris brandstationer öppnat upp för fest den 13:e, och i många fall även den 14:e, juli – Bals des pompiers. Då klär brandmännen sig i full uniform och serverar champagne och öl till alla som vill komma och fira med dem. Partyt börjar klockan 21 och fortsätter långt in på natten.

Under coronan var inte mycket som det brukar; dansen var inställd, militärparaden var inte öppen för åskådare (förutom digitalt så klart) och det gick inte att titta på fyrverkerierna från de vanliga platserna. Men 2020 valde man istället att uppmärksamma och hedra alla de män och kvinnor som deltog i kampen mot corona. Detta gjordes på Place de la Concorde, i samband med paraden. Dessutom utlovades medaljer till alla som deltog i kampen mot viruset. Om de fick någon, och hur det i så fall gick till rent praktiskt vet jag faktiskt inte. Jag hittar inget på nätet.

Jag kommer att återkomma till medaljer och ordnar i allmänhet. Fransmännen är ju ganska förtjusta i det där och har på intet sätt slutat upp med att belöna människor med ordnar och medaljer. Det finns till och med en som instiftades på 1800-talet för de som bekämpade koleran.

Nu är mycket sig likt igen och om du vill veta vad du kan göra på nationaldagen kan du kolla in den här sajten.

Nu lämnar jag er till att fira och önskar er helt enkelt en ”Bonne fête”

PS. den som följer min blogg känner till mitt totala motstånd mot kryssningar på Seine. Jag ska någon gång ta tag i det och tvinga iväg mig på en matkryssning. Dock ska inte mitt motstånd resultera i undanhållen, viktig, information; det är tydligen kanon att ta en sådan på nationaldagen. Då får man inte bara god mat (inte mina ord), utan även fantastisk utsikt över fyrverkerierna. Sådär, nu var det sagt.

14 juli och jag

• Jag missar aldrig ett firande, även om jag är i Sverige. Jag firar alltid med champagne och oftast med fransk mat.
• Jag brukar alltid skåla för kronprinsessan Victoria också, även om inte hela familjen hakar på den skålen.
• När jag var liten var det i min familj obligatoriskt att titta på militärparaden live eller på tv om man befann sig i Frankrike.
• Något år var vi inne i Paris och tittade på paraden som åskådare på Champs-Elysée. Det var om möjligt ännu tråkigare eftersom jag var ett kort barn som inte kunde se någonting. Dessutom var den ändlös lång.
• På kvällen tittade vi – naturligtvis – på fyrverkeri.
  Ett av dem har naglat sig fast i mitt minne. Det är brandmännen som har ansvaret för fyrverkerierna i de franska byarna. Eftersom brandman är ett coolt yrke så är givetvis franska brandmän ”ultracool”. Just det här året befann vi oss i min farfars hus, söder om Paris, och gick bort till byns slott där fyrverkeriet skulle fyras av. Killen som skulle tutta på var verkligen helt uppfylld av hur cool han var och råkade därför tutta på sig själv. Som tur var hade han ju sina kollegor där så den brinnande ärmen, med killen däri, vräktes ner på marken och släktes. Vad lär vi oss av detta? Ja, kanske att vi ska ha fullt fokus på fyrverkeripjäserna och elden när vi ska skjuta.
• 14 juli 1990, vid 200-årsjubileumet av enandet av det franska folket, spelade synthkungen Jean Michel Jarre live från La Défense som ligger fem kilometer ”bakom” triumfbågen. Han hade en maffig ljusshow som jag och ungefär en miljon andra personer (på riktigt en miljon) såg live. Det var sjukt trångt men kändes faktiskt lite stort.

PST! Dela gärna inlägget men om du vill låna delar eller hela texten, läs mer här först.