Antikhandlaren och Parisälskaren Jenny von Platen har längtat hela vintern. Äntligen kom dagen då det var dags för henne att ställa sig i kö till Grand Palais för att uppleva den stora Matisse-utställningen; Matisse 1941 – 1954. Hon hade förbokat en biljett som även inkluderade guidad visning, så hon ville inte komma för sent. Nu delar hon sin upplevelse med Mitt Paris läsare.
Ett Grand Palais fullmatat med Matisse
Mer än 300 Matisse-verk fyller Grand Palais salar fram till den 26 juli i år. Merparten av verken tillhör Centre Pompidou, det moderna muséet vid Hallarna i Paris som håller stängt för renovering fram till 2030.
Vad som är speciellt för utställningen på Grand Palais är att de verk som visas är skapade under Matisse sista år i livet, 1941 till 1954. Matisse drabbades av cancer 1941 men efter en operation såg det ljusare ut. Han blev rullstolsbunden och hade svårt att måla men han var vid liv och såg detta som en andra chans. Det kan låta som en ledsam inramning men utställningen är rena energikicken. Matisse började klippa ut siluetter i färgstarkt papper och skapade stora livsbejakande konstverk. Först organiska former av olika slag, men med tiden även människogestalter. Den blå kvinnofiguren som är huvudmotivet för utställningen och som pryder utställningsaffischen på Grand Palais fasad, är det mest kända verket från den här tiden. Matisse gjorde en serie med fyra variationer av Nu bleu 1952. Den på utställningsaffischen är Nu bleu II.
Fantastiskt men också fullsatt
Jag stod långt fram i min kö och var bland de första från mitt tidsintervall att släppas in i den store museientrén där det var gott om plats. Luftigt och glest med folk. Det var en annan upplevelse att komma in i utställningen. De många salarna var fyllda till bristningsgränsen vilket ärligt talat förtog upplevelsen en aning. Därför var jag glad att jag hade en guidad grupp att följa annars hade jag nog inte blivit kvar i en och en halv timme. Det visade sig vara skollov den här veckan så det kan förklara anstormningen. Utställningen har fått mycket uppmärksamhet och jag tror att Grand Palais återigen har prickat in en riktig fullträff. Matisse är enormt älskad i Frankrike.
Och det kan jag förstå. Jag älskar också Matisse. När jag som ung upptäckte det tidiga 1900-talsmåleriet lockade hans konst, den var färgstark och lätt att tycka om. I många av hans motiv finns det ett öppet fönster som vetter mot en trädgård, vaser och krukor är fyllda med blommor, på borden ligger citroner, snäckor och blad. För att inte glömma de underbara porträtten som han svängde ihop med några enkla streck. Svängde ihop och svängde ihop – nja jag förstår en bit in i guidningen på Grand Palais att jag har tagit för lätt på Matisse konstnärsskap. Jag har nöjt mig med att älska hans konst och har inte känt att jag behöver analysera den vidare. Men Matisse konst är på inget sätt enkel. I början av utställningen hänger ett underbart kvinnoporträtt La Blouse Roumaine/Den rumänska blusen från 1940 – ett typiskt Matisse-porträtt som bara är att älska. Men på väggen sidan om hänger svart-vita foton på alla de varianter av porträttet som Matisse målade åren 1939 till 1945. Han varierade modellens frisyr, han lät henne sitta på en stol, tog bort stolen, målade en mönstrad bakgrund, bestämde sig för en enfärgad och så vidare. Den målning som är med i utställningen höll han på med i fyra månader. Guiden sa något som hon skulle komma att upprepa många gånger under de följande en och en halv timmarna:
– Matisse var perfektionist.
Balans, kontraster och färg – centralt för Matisse
Vi stannar även framför en målning av en interiör i rött.
– Den här är typisk för Matisse konstnärsskap, säger guiden och utgår från stolen nästan mitt i målningen. Den utgör en central punkt. Övriga föremål i bilden finns avbildade i par, men de ser inte likadana ut. Matisse ville ha balans i sin målning, så han målade ett par bord, ett par vaser, ett par tavlor på väggen och ett par mattor på golvet. Men han ville även skapa kontraster. De två borden är inte likadana, det ena ser ut att vara ett trädgårdsbord i gjutjärn, det andra är ett antikt träbord. Likadant med de andra föremålen, de är i par men olika. Teman och variationer var återkommande inslag i Matisse konst.
Men den viktigaste ingrediensen i Matisse konstnärsskap var färg. Han var en av huvudpersonerna inom fauvismen, en inriktning inom det moderna måleriet i Frankrike under tidigt 1900-tal. Enligt fauvisterna var färgen det absolut viktigaste i ett konstverk. Matisse undervisade unga konstnärer i Paris under tidigt 1900-tal, bland annat en grupp svenskar som inspirerades av hans färgstarka måleri. Där ingick till exempel Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén tillsammans med en annan av mina favoritkonstnärer – Arthur Percy. Percy var verksam i Vickleby på Öland men är mest känd för sin keramik för Gefle Porslinsfabrik. Han blev konstnärlig ledare där 1923 och slog genom stort på Världsutställningen i Paris 1925. In på 1950-talet ritade han även glas för Gullaskrufs glasbruk. I Percys keramik och glas ser man tydlig inspiration från Matisse. Det är samma livsbejakande former och klara färger. Som en liten bit av Matisse i Sverige. Om du vill ha mycket av Matisse rekommenderar jag varmt ett besök på Grand Palais.
Passa även på att se utställningen om Hilma af Klint som öppnar den 6 maj och pågår fram till den 30 augusti – även denna på Grand Palais! Det är mycket att se i Paris som alltid!
Skrivet av Jenny von Platen, antikhandlare och Paris-älskare
Läs ytterligare en text av Jenny här. Kika gärna in på hennes instagram när du ändå håller på. Hon har väldigt fina antikviteter.
Grand Palais
17 avenue du Général Eisenhower, 75008 Paris
Museet ligger vid Champs-Élysées södra sida.
Biljetter
Biljetten som jag hade bokat i förväg inkluderade en guidad visning och kostade totalt 30 euro. De guidade visningar är endast på franska men audioguides på olika språk ska finnas tillgängliga enligt hemsidan.